En god vän.. nej, snarare kamrat/kolchosnik/broder tyckte att han skulle muntra upp mig en dag och skickade ett paket från Sverige innehållandes lite bra saker. Innehållet var bland annat Marabouchoklad, Tyrkisk peppar, Sverigeflaggor, Fantomenserietidning och en flaska Julmust. Detta beslöt han att skicka utan rätt adress, till en amerikansk armebas – märkt med mitt namn. Hurfan den lyckades komma till mig vet jag inte, men allt nyttjades och uppskattades som var menat.. utom musten. Jag ville spara denna raritet tills en dag jag kunde blanda mig en välförtjänt Bad Santa! Dagen är kommen!
Jag inser att denna grogg är misstänkt lik Gin och Tonic, men det enda de har gemensamt är - Gin, och då kan det ju inte finnas någonsomhelst korrelans om valet av spritsort är den enda gemensamma nämnaren. För i sådant fall skulle ju GT, Gin Fnizz, Tom Collins och Long Island Iced Tea vara samma sak, och det vet vi ju att de inte är...
Recept: Gin, Julmust, Is, Kotte (valfritt)
Analys: - Gin är ju allmänt känt som spritens pasta, och jag valde inte med den omsorg som sig bör. Klassiskt vore att välja en söt, kostnadseffektiv gin som ingjuter både julstämning och falsk trygghet som Lionheart som man med fördel köper i till exempel Sassnitz. Men då mina alternativ var få så gick jag med en högprofilerare som Tanqueray, som utan att vara parfymig i kroppen ändå är lite av en arbetare med inslag av översittare med manchettknappar.
- Julmust, givetvis Apotekarnes - fjolårets.
- Is på salt ökenvatten.
Process: Jag började med lite mycket is, men så var det 28 grader ute denna decemberdag. Jag täckte isen med Gin och sedan slog i julmust till det började likna något. Jag kunde inte slösa med musten, så kanske att jag fegade lite på just den biten.
Utvärdering: Dekadent frikostigt lyxighet med en stor doft av Gin. Mustigheten uteblev likt Magnus Ugglas karriär. Bubbligheten var även den defensiv, att självaste ApotekArne rekommenderas att man skulle glufsa i sig denna ljuva dryck redan i mars kan förklara det fenomenet. Men överlag så gifter sig dessa två smaker hårt i en fruktig romans med inslag av enbär och bitter ångest. Tre och en halv nedbrunna Gävlebockar får årets Bad Santa.
Avslutar med en spritromantisk bild på berg i horisonten, och grogg i förgrunden.
Tror du att det är tattigt med att knalla runt med eldsvåda (brand) i håret och bjussa på lussekatter så tror du fel. Det är kungligt att bjussa på en lussekatt. Jag ska baka så det står härliga till på söndagen den innan Lusse. Jag har en massa goda minnesluckor från tidigare lussekvällar när man oprovocerat kom bakfull till skolan. Men det är annorlunda nu, men lussekatter blir det... och mullat vin skulle jag bjussat på om jag inte garanterat blivit fetsparkad av min arbetsgivare. Och man kan ju glömma att knalla runt i vit dräkt, då skulle någon sate förknippa en med någon vit makt supportergrupp a kukluxklubben och ringa sheriffen. Igen fetsparkad, och jag måste behålla min kneg för jag har blivit så bekväm av mig att jag har för vana att äta varje dag, säng att sova i var natt och bensin att hälla i bilen... ja, vi fattar vart det här barkar utan att jag drar en massa fler exempel.
Så fett JA, till lusse!
Jänkarnas motsvarighet är xmas carolers som bara knallar runt och sjunger för folk. Nej, det utgår.. hur skulle det se ut om Glen Benton skulle plinga på hos folk i sitt lägenhetskomplex och börja vråla saker baserat på sin egna livsfilosofi. Snacka om att påtvinga andra sin kultur och sina åsikter, sånt sysslar mormoner och jehovas vittnen med – så det kan bara inte vara sunt. Lucia är mycket fräsigare. Jag tror att mycket ligger i bullarna, och kanske i hur sång och mörker har imponerat på mångens bakfylla genom åren.
Förra året blev det god uppslupning och jag kammade hem lite julklappar med. Jojoman, 250 watts halogenlampor med stativ för utomhusbruk. Liten missbedömning av tomten där, men jag var bara så glad att få ett jättelikt paket att bära runt på i min fyllemunterhet.
