December 15, 2010

Femtonde December


Det är juletider och det innebär att det även finns en del dötid. Jojo, visst finns det de som säger emot mig och säger att det finns så mycket med barnen och stim, stoj och ståhej. Jo, men man får ju skylla sigsjälv om man inte ordnar det för sig. Och även för de så finns de dötid, för småbarn sover lite stokastiskt, äldre barn älskar tv och ännu äldre barn ser man som förälder aldrig (taget från mitt eget liv).

Denna dåtid kan man slå ihjäl genom att bland annat kolla film. Det finns mycket gott att se där ute, och mycket dåligt med. Klassiska julfilmer anser jag vara Die Hard och Scrooged med Bill Murray, båda från 1988 (vilket filmår). Die Hard behövs ju ingen som helst förklaring eller motivering varför man skulle se på julen, även om den fungerar lika bra alla säsonger. Scrooged har jag inte sett på en sisådär 10 år, s det ska bli intressant och en given besvikelse att se den igen. Men det är bra.. man ska bli besviken. (Jag minns när jag försökte sälja Ford Fairlane efter flera års uppehåll. Ohgud, en film som gör sig bäst om man är lika packad som regissören.) Under julen går det jävligt mycket matinefilmer på tv som handlar om hur någon snorjärs finner tomten - dessa bör undvikas av självklara skäl. Men det finns bra julfilm.. eller?!

Men i år så har det kommit en film (tempusändring till futurum om man bor i Sverige misstänker jag) som verkar vara lite syrligt bittert skön. Jag vet inte men risken finnes. Jag skall se denna omedelbart, men just nu går den inte i min närhet alls - men jag är övertygad om att den bör ses. Det är en sådan film som vi länge har behövt, men Hollywood producerar ju bara sånt som går hem i det skenheliga standardhemmet – så det blev upp till finnlappajäveln att göra denna filmen.

Den heter Rare Exports, och handlar... ja, efter att ha sett trailern 4 gånger så är jag fortfarande osäker om vad som sker i filmen. Jag fattar ju bashistorien, och jag är glad att någon fortfarande gör trailers som inte lämnar en tänkandes… jaha, då har man sett den.    Klicka här för att se trailern!



Och om man inte är rädd för spoilers, så kan man kolla in de två kortfilmerna som ledde upp till att finjävlen fick göra en film som skulle komma ända bort till USA. Filmen ovan är alltså enligt ryktet en prequel till dessa två kortfilmer. Nog sagt!
Rare Exports: The Official Safety Instructions. 2005.
http://www.youtube.com/watch?v=xkyqODDF-LU&feature=related

5 comments:

Hanneles jul-paradis said...

dötid är nästan det bästa med julen

jokke said...

Ah, så bra att äntligen få veta sanningen om din inställning till Ford Fairlane. Jag gäspade mig igenom den en gång för länge sedan efter din synnerligen varma rekommendation, och har haft lite svårt att se storheten i filmen...

Selassie said...

Alltsa Jokke, jag alskade ju den filmen.. forr nar man sag det gick man omkring och sa "hello-hello" likt Robert Englund i flera dagar. Sedan tg det flera ar.. sa sag jag den igen. Nykter. Misstag.

Men jag trodde att du gillade den med.. jaha, da ar det bara MansH som fortfarande avgudar den filmen da.

jokke said...

En sak är bra med filmen, och det är repliken "Some play hard to get, I play hard to want!". Det är roligt.

Selassie said...

Det ar mycket roligt! Den har nagra oneliners som ar ganska goa... pa ett klassiskt 80-tals manschauvinistiskt vis.