December 17, 2010

Sjuttonde December

Änglaspel!!!

Gulligt klassiskt. Ting.. ting.. ting. En klang som faktiskt är ganska skön och avslappnande på sitt sätt. Samt att barn förundras av kraften av expanderande luft genom värme från ljusen. Lukten från brinnande ljus är ju skön den med, samt det naturliga ljuset från en brinnande låga. Trevligt, det är nästan så att man kan hantera julstimmet, medan 3500 kilocalorier ligger tungt i buken och bara sväller.

Enerverande. Tingtingtingtingting... utan paus, jobbar sig sakta in under skinnet på en, sakta in i skallen där det börjar eka.. man kan bara tanka sig att det är någon hårdrockstrummis som fått hybris och går loss med ett percussionsolo mitt i festivalspelningen. Ni vet hur det är, först är det ganska cool.. men snart undrar man varför basisten inte gör oss alla en tjänst och yxar batteristen i axeln så att han tvingas fortsätta spelningen Rick Allen-style.

Man sväljer nervöst bakom en fasad av ett leende. Men har kollat och dubbelkollat närmsta utgång, och prioriterat sällskapet vilka som inte för något pris i världen skall kunna stå i ens väg om man måste utrymma. Personligen har jag spanat in en Paradisask som i sådant fall skulle komma med mig ut i vinternatten, ty jag står inte där och huttrar hungrig – det finns inte.

Jag tror att det kan stanna här, om man har ett sådant spel med ett litet ljus.. men min mormor hade ett med fyra sådana lägenhetsbrandstartarljus som bara skriker overkill – med en extra tattarängel med vuvuzela längst upp på toppen. Jag bifogar bild, och ser spelet ut som det på bilden då förligger risk för nästa stycke.

Änglapsykbryt. TINGTINGTINGTINTINGTING... spelet börjar bli riktigt varmt... som om man lyssnat på Judas Priest baklänges så blir tinkandet ett maniskt beordrande... do it, do it, DO IT... och där -it- är ett definitivt avrättande av det jävla änglaspelet i en okontrollerad vansinnesattack... ens inbyggda Bruce Banner börjar få nog och den oönskade kedjereaktionen bubblar under ytan. Ungar tycker att högre är bättre, och deras glädje göder det virtuella våldscenario som man spelar om och om igen inuti huvudet... och till tonerna av Panteras Fucking Hostile. Resultatet är ju en garanterat ministroke, det är inte bra att hålla sådant inne... det är ju som att hålla inne en nysning fast gånger en miljard.

Formodligen därför det finns så få gamla änglaspel.

Nu sitter det en Jeppe där ute och tänker, ”min mormor har ett änglaspel och det använder vi varje år och det är jäääättegammalt”... jamenvaffan, det är för att du är inavlad din jävla bonnläpp. Din familj är för upptagen av intrafamiljskärlekutövande för att det ska finnas några barriärer som kan brista. Grov Jul på dig fattlapp!

Jag gillar fan inte änglaspel, anledningen är ovan. För mycket är för mycket. Kanske kan jag gå med på att det skulle finnas en anledning för ett spel utan pling. Även om hela meningen med det försvinner, så kanske meningen inte var så bra från början. Ok, låt mig ge ett tips på vad för plinglöst spel man ska ha. Så köp ett spel och jämför med bilden nedan. Ser det ut som det till vänster så snackar vi fel årstid. Det är dags att du haffar tag i någon på ditt gruppboende som lär dig fundamental kunskap om tid. Ser det ut som det i mitten, så är det helt ok – lite tattigt, men vi snackar ju ändå ett spel, jag menar hur bra kan det bli?! Ser der däremot ut som det till höger, då är det viktigt att du ser till att inte skaffa avkomma någonsin. Då är det bäst att du höjer volymen på teven, kränger på ett ett gammalt VHS band med Stefan och Krister och skrattar ihjäl dig.

1 comment:

jokke said...

Du har ju missat grejen med änglaspel: man har ett sådant där som använder tunna småljus av födelsedagstårtljusmodell. De brinner upp så fort att man hinner stanna kvar på den första beskrivningen du gör, när det fortfarande är mysigt.

Allt som blir i övermått är dåligt, helt enkelt.